I går kväll när jag jobbat färdigt och hunnit vara hemma en liten stund, så var det dags att packa Williams väska igen för att den här gången åka hem till mormor och Johnnie på lite sommarlov. Det är så skönt att vi har så snälla anhöriga, både jag och Igge, så William slipper gå på dagis de veckor nu i sommar som vi måste jobba båda två.
Vi lagade lite mat och åt när vi kom fram till Sura. Hade lovat William att vi skulle gå till den nya stora lekparken. Ringde Madde och frågade om de hade tid att komma ut en liten stund (de bor precis bredvid lekparken) och leka, men minstingen Max hade lagt sig redan och det började bli dags för Neo att göra detsamma.
Det fanns jättemycket roliga saker att sysselsätta sig med. Bl a ett stort hjul, som liksom stod lite på diagonalen. Det här hjulet gick det att snurra på och vi undrade lite vad det var.
Det måste vara någon typ av "balansbräda" tyckte jag. Så jag och Igge hoppade upp på den och skulle ju naturligtvis prova. I samma sekund kom det ett gäng killar på sina mopeder och parkerade ett par meter bort.
Det gick bra att gå på hjulet till en början, men sen gick det fort.. Jättefort.. Både jag och Igge tappade balansen och det enda jag kunde tänka på när jag försökte hålla mig kvar var: "Vilket håll ska jag kasta mig åt för att göra mig minst illa?!" Jag bestämde mig för höger.
Med facit i hand så spelar det nog inte så stor roll vilket håll jag hade ramlat/kastat mig åt.
I dag är jag alldeles mör i kroppen och har två stora blåmärken. Ett på höger vad och ett på vänster lår. Killarna skrattade gått åt oss. Eller, det var nog mest åt mig de skrattade.
Igge skrattade han med och sa att det var bland det värsta han sett. "Du tog ju inte ens emot dig, du bara kastade dig handlöst!!"'
Så, alla som var i lekparken i Sura i går kommer att leva länge, tack vare mig. Eftersom att det sägs att ett gott skratt förlänger livet!
På tisdag nästa vecka åker vi till Gotland och stannar där ett par dagar. Det ska bli så himla skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar